OM STEPP

 House of Hoofing

Vad är stepp egentligen?


Ja, det kan vara lite olika saker då vi på svenska använder detta ord för helt olika dansformer. De flesta kulturer har någon form av perkussiv dans och som oftast är associerad med en specifik stil av musik, tex spansk flamenco, indisk kathak, sydafrikansk gumboot, peruansk zapateo. Tap Dance är namnet på den afro-amerikanska perkussiva dansen och det är väl ofta den folk menar när de på svenska pratar om steppdans.

Ordet stepp används dock överlag så fort någon stampar med fötterna och det gör att det lätt blir missförstånd. Tex är Step Dance benämningen på irländsk steppdans och Stepping är en helt egen dans med klappar och slag på kroppen. Lite nördigt kanske, men vi måste skilja på de här olika dansformerna och använda deras riktiga namn som utövarna själva använder.

House of Hoofing sysslar med afro-amerikansk steppdans, Tap Dance, och här kommer en väldigt kort historisk sammanfattning av denna musik- och dansform:

Stepp/Tap är ett av de första uttrycksmedlen i den afro-amerikanska kulturen som jazz, swing, funk och hip hop härstammar ifrån. Detta gäller även musikaliskt, mycket i jazz- och bluesmusiken har sitt ursprung i tidiga former av tap. Tap är inte bara en rolig dans man ser i gamla musikalfilmer utan en komplex konstform som kan uttrycka alla olika sorters känslor.


Redan under tidig kolonialtid började utvecklingen av det som senare skulle kallas tap dance. De människor som kidnappades i Afrika och såldes som slavar i Amerika tog med sig det enda de kunde, sina danser och sånger. Rytm är en central del i många afrikanska kulturer och den ingår i det dagliga livet. Trumman och dansen är viktiga inslag i ceremonier och används för att kommunciera, olika rytmer betyder olika saker.


I Amerika fick de afrikanska människorna inte äga något, de blev fråntagna sina trummor och började att använda kroppen och fötterna i stället. Denna nya afro-amerikanska kultur influerades också av annat som kom till Amerika, tex spanska sånger, fransk militärmusik och irländsk step dance. (OBS! inte Riverdance som kom senare i historien utan den traditionella irländska dansen sean-nós, gealiska för "old style".)


Under utvecklingen av denna nya kultur var Amerika starkt segregerat och svarta blev pryglade och lynchade, först som slavar och sedan som andra klassens medborgare. Slaveriet i USA avskaffades runt mitten av 1800-talet men flera raslagar var i kraft fram till 1960-talet. Det var först förbjudet för svarta att uppträda på scen och mycket av dansen och musiken stals av vita som tjänade pengarna. De målade då ofta ansiktet i sk "blackface", och häcklade och gjorde narr av svarta.

Andra tidigare former av tap dance är tex "Virginia Essence", "Buck Dance", "Wing Dance" och tap som vi känner igen den nu kom till i början/mitten av 1800-talet, En av huvudpersonerna till det var William Henry Lane aka "Master Juba" och han blandade de här tidigare dansformerna, slängde in en gnutta irländks jig, engelsk clog och egna helt nya grejer.

Själva benämningen "Tap Dance" kom relativt sent i slutet på 1800-talet, då också metallbitar började fästas på skorna. Innan dess hade man haft vanliga läderskor, ibland med träsulor. 

Tapdans innehåller all denna historia och är otroligt mångfacetterad. Det finns lite olika stilar t ex "Broadway/Theater Tap" som man kan se i de klassiska musikalerna och "Rhythm Tap" där man har improvisation och freestyle som bas och fokus ligger mer på det individuella och musikaliska uttrycket.

Hoofing då, som i House of Hoofing?? Ja, det är väl stilmässigt samma som Rhythm Tap, men en del av de mest inbitna utövarna kallas hoofers. Så här säger levande legenden Savion Glover: "While tap is a dance style; hoofing is a lifestyle. I'm a hoofer because I live and breathe tap dancing." (Och btw, hoofing uttalas med kort u, som svenska muffin)

Det finns väl, och har funnits, lika många stilar som det finns dansare men det är också lite av grejen med tapdans. Precis som jazz som tap är starkt knuten till är det  en individuell och fri konstform där en får skapa sin egen personliga stil. Dock alltid med en stor respekt för pionjärerna och kunskap om historien. Det räcker inte att sprattla med benen och stampa lite i golvet.


Inom tap-världen ser man ofta tap-dansaren som en del av bandet med skorna och golvet som sitt instrument. En del utövare ser sig mer som musiker än dansare och i USA har tap officiellt status som en egen konstform. Jazzlegenden Miles Davis pratar i sin självbiografi om stepp och dansaren Baby Laurence som en stor inspirationskälla.


VIDEO - gamla legender & dagens stjärnor

Källhänvisning: 
"Jazz Dance: The Story Of Amercian Vernacular Dance",  Marshall & Jean Sterns 
"Tap Dancing America: A Cultural History",  Constance Valis Hill 
"Steppin' on the Blues",  Jacqui Malone 
"Tap Roots",  Mark Knowles
"What the Eye Hears",  Brian Seibert 
"More Than a Novelty",  Brenda Bufalino (Dance Magazine)

Copyright @ All Rights Reserved

Master Juba (ca. 1825 - ca. 1852) var en av förgrundsfigurerna i utvecklingen av tap dance

John Bubbles (1902 - 1986), kallas för

"Father of Rhythm Tap"